Kära medborgare!

Det här är min första blogg. Några vänner undrade vad jag ska ha för inriktning och svaret är att jag inte har en aning. Ska man vara totalt sanningsenlig och självutlämnande, eller ska man ljuga friskt? Vilket är mest underhållande? Vilket är mest givande? Jag är av den åsikten att man aldrig bör förstöra en god historia. Om man lägger till eller drar ifrån något, spelar faktiskt inte så stor roll.

Jag är sångare och låtskrivare (men ingen jävla "singer/songwriter" märk väl), och jag får ofta höra att mina texter är "uppenbart fiktiva". Folk tror inte att jag kan ha upplevt de saker jag sjunger om. De har både rätt och fel. Jag blandar friskt. Från mitt eget liv. Från saker jag läser. Från att tjuvlyssna på bussen, baren eller väntrummet. Tricket är att ha ett öppet sinne och ta in saker som händer runt omkring en. ALLA upplever intressanta saker varje dag. Man väljer själv om man vill se dem eller inte.

Nu kanske jag lät som en New Age-muntergök? Inget kunde vara mer felaktigt. Mina tre soloskivor innehåller den kanske mest deprimerande musik som någonsin getts ut i Sverige (ok, Ossler är ännu deppigare än jag). Skrivandet fungerar som terapi i svåra stunder. När jag är glad vill jag sitta på uteserveringar i Tjeckien, dricka Dalesice-öl, äta grisknän och titta på flickben. Alltså blir det inga glada låtar. IKKE!

Och just nu är Mörkermannen faktiskt glad. Jag har en ny kärlek i mitt liv, spelning i Köpenhamn på lördag och min käre bror, som lever i exil i Brno, kommer hem i veckan. Så det blir förmodligen inte många låtar om död, skilsmässa och alkoholism (mina tre vanligaste teman) den närmsta tiden. Men förhoppningsvis några underhållande bloggar.

Over and Out
// A A