RÖDA RUMMET

Älskling, älskling, torka bort ditt flin
Lyckan ler så lätt på kokain
Ungdomen har flytt för länge sen
Tiden tuggar på ett ruttet ben

Spegel, spegel, sprick från kant till kant
Skönheten har gått och blivit tant
Blunda hårt och dra ett sista bloss
Verklighet är ingenting för oss

Fader, fader, du fördömer mig
Jag kan aldrig nånsin säga nej
Bibeln viskar "skörlevnad" och "mord"
Jag tror inte på ett enda ord

Röda rummet lever i oss än
Man kan aldrig fly från sanningen
Göm ditt brustna hjärta i ditt bröst
Den som blöder blodet finner tröst

SIG SJÄLV

Man skriver låtar om sig själv
Man skriver bloggar om sig själv
Man skriver dikter, noveller, romaner om sig själv
Man ger intervjuer och pratar om sig själv
Man googlar sig själv
Man speglar sig själv i speglar, skyltfönster, vattendrag
Man pladdrar om sig själv på en bar
Man lyssnar på sig själv på en stereoanläggning
Man tänker på sig själv
Man förverkligar sig själv
Man vänder ut och in på sig själv
Man spyr på sig själv.

DIALOG

- Gubbjävel!

- Va?

- Gubbjävel!

- Jag hör inte så bra nuförtiden.

- GUBBJÄVEL!!!

- Varför säger du så?

- Säger vadå?

- ”Gubbjävel”. Du kallade mig ”gubbjävel”.

- Gjorde jag? Ja, minnet är inte vad det har varit.

- Nä, du är en senil fan. Och ful.

- Du är inte precis någon Clark Gable själv. Rynkig som en fårafitta och skallig som en gam!

- Va?

- RYNKIG SOM EN FÅRAFITTA OCH SKALLIG SOM EN GAM!!!

- Vilken andedräkt du har! Har du hört talas om tandtråd?

- Jag har åtminstone tänder kvar.

- Ja, hela tre stycken om jag inte ser fel.

- Sju, faktiskt! Kolla här… visdomständerna kvar!

- Jag ser inte så bra längre men jag får väl tro dig på ditt ord.

- Tro på vad?

- Ditt ord.

- Om vad?

- Dina tänder.

- Tänder? Varför snackar du om tänder?

- Va? Vad sa du? Jag hör inte så bra nuförtiden