RÖDA RUMMET

Älskling, älskling, torka bort ditt flin
Lyckan ler så lätt på kokain
Ungdomen har flytt för länge sen
Tiden tuggar på ett ruttet ben

Spegel, spegel, sprick från kant till kant
Skönheten har gått och blivit tant
Blunda hårt och dra ett sista bloss
Verklighet är ingenting för oss

Fader, fader, du fördömer mig
Jag kan aldrig nånsin säga nej
Bibeln viskar "skörlevnad" och "mord"
Jag tror inte på ett enda ord

Röda rummet lever i oss än
Man kan aldrig fly från sanningen
Göm ditt brustna hjärta i ditt bröst
Den som blöder blodet finner tröst

SIG SJÄLV

Man skriver låtar om sig själv
Man skriver bloggar om sig själv
Man skriver dikter, noveller, romaner om sig själv
Man ger intervjuer och pratar om sig själv
Man googlar sig själv
Man speglar sig själv i speglar, skyltfönster, vattendrag
Man pladdrar om sig själv på en bar
Man lyssnar på sig själv på en stereoanläggning
Man tänker på sig själv
Man förverkligar sig själv
Man vänder ut och in på sig själv
Man spyr på sig själv.

DIALOG

- Gubbjävel!

- Va?

- Gubbjävel!

- Jag hör inte så bra nuförtiden.

- GUBBJÄVEL!!!

- Varför säger du så?

- Säger vadå?

- ”Gubbjävel”. Du kallade mig ”gubbjävel”.

- Gjorde jag? Ja, minnet är inte vad det har varit.

- Nä, du är en senil fan. Och ful.

- Du är inte precis någon Clark Gable själv. Rynkig som en fårafitta och skallig som en gam!

- Va?

- RYNKIG SOM EN FÅRAFITTA OCH SKALLIG SOM EN GAM!!!

- Vilken andedräkt du har! Har du hört talas om tandtråd?

- Jag har åtminstone tänder kvar.

- Ja, hela tre stycken om jag inte ser fel.

- Sju, faktiskt! Kolla här… visdomständerna kvar!

- Jag ser inte så bra längre men jag får väl tro dig på ditt ord.

- Tro på vad?

- Ditt ord.

- Om vad?

- Dina tänder.

- Tänder? Varför snackar du om tänder?

- Va? Vad sa du? Jag hör inte så bra nuförtiden

En Engelbrektare

Jag och Signor Galazzi har precis gjort en Engelbrektare, dvs besökt Engelbrektsboden i Malmö. EB är varuhuset som Gud glömde. Inget har förändrats sen 70-talet och det påminner om de billighetsvaruhus som man kan hitta i forna öststaterna.

Att göra "en Engelbrektare" har blivit en tradition i vår bekantskapskrets. Det har en slags avslappnande, meditativ effekt att flyta runt på detta synnerligen ohippa ställe. Har man dessutom en selektiv blick för kläder kan man göra häpnadsväckande fynd. Jag har köpt skjortor där för tjugofem kronor som är precis lika fulsnygga som de jag köpt på Spirit för mångdubbla priset. Mitt största kap är nog en farfarskofta i 40-tals-stil som Kapten Stofil hade dödat för.

Jag säger: Fuck Entré! Besök Engelbrektsboden.

Just nu ligger jag i soffan och läser Slas-biografin jag lånat av poetajäveln. Ingen sympatisk bild som målas upp. Men vafan. Vilken stor konstnär är sympatisk? Inte jag i alla fall.

HYGGE

Spelade på Köbenhavns Musikteater igår, lördag, tillsammans med Bebe Risenfors, Jens Sörensen och Frank Borg. Föreställningen var en formidabel succé och jag kan inte nog hylla dessa fantastiska musiker och vänner. Det är ett privilegium att jobba med dem.

Efterfesten på teatern var av det surrealistiska slaget. Rökförbudet ignorerades till allas glädje och Påskebrygden flödade. Danska rockabillybrudar utan tillstymmelse till taktkänsla dansade på borden medan jag hamrade på en tysk flygel och Bebe bebopade på sin basklarinett.

Min bror Morten plåtade hela kvällen och alla var överens om att han borde sluta som pornograf och bli fotograf istället.


Foto: Morten Almqvist

Pornografi

Jag är trött på smutsen
Och på tiden som flytt
Jag är trött på ruset
Och på tron på nåt nytt

Orkar inte låtsas
Att allt är okej
Jag kan inte älska
Så svaret är nej

Kärleken är död häromkring
Så försvinn med din pornografi

Sanningen är vidrig
Och stinker ibland
Men jag kan inte ljuga
Med facit i hand

Vi ramlade från höjder
Som få kunde nå
Mumlade om barnet
Vi aldrig ska få

Kärleken är död häromkring
Så försvinn med din pornografi

Blinda hundar ylar
När hororna ler
Och när du höjer blicken
Finns jag inte mer

Kärleken är död häromkring
Så försvinn med din pornografi

Andi Almqvist, nyårsafton 2009/2010

Döden och Johnny Cash

Dagen då Ingmar Bergman dog pryddes Sydsvenskans förstasida av en bild från filmen "Sjunde Inseglet", ni vet den där Max von Sydow sitter och spelar schack med Döden och förlorar.

Min son Vincent, som då var två år gammal, tittade storögt på bilden, pekade på Döden och sa: "Det är pappa".

En stund senare satte jag på Johnny Cash på stereon. Vincent gick rakt bort till högtalaren, satte örat tätt intill och sa: "Det är pappa".

Döden och Johnny Cash.

Inte illa.